- WEBBFÄRGHANDELN -

OLJOR & GRUNDFÄRGER
 
FÄRG UTOMHUS
 
FÄRG & OLJOR INOMHUS
 
ÖVRIGA FÄRGPRODUKTER
 
KULTURBESLAG
 

KUNDKORG
KASSAN
FÖRSÄLJNINGSVILLKOR
KONTAKT
 
OM FÄRG & MÅLERI
    Frågor om färg & måleri
    Fasadrenovering
    Färg & miljö
    Myter om färg & trä
ARBETSBESKRIVNINGAR
FÄRGGUIDE
GRATIS KURSHÄFTE
Om terpentin
Gång på gång stöter vi på myten om att linolja ska blandas med terpentin för att oljan ska kunna tränga in i virket. Terpentin eller nafta behövs enbart till syntetiska oljor som utan ett lösningsmedel är omöjliga att stryka ut med en pensel. Alkydoljor är ett exempel. Linolja, i synnerhet den råa linoljan, har så oerhört små molekyler att de utan problem tar sig in i träets por-öppningar.
Däremot kan man påskynda torkningen eller rättare beskrivet som oxidationsprocessen, dvs syreupptagningen, med hjälp av lösningsmedel. Det går till så att det flyktiga lösningsmedlet avgår med påverkan på miljön och lämnar efter sig små håligheter där luftens syre får tillträde. Men detta sker på bekostnad av kvaliteten av oljebehandlingen då målet istället är att oljan ska hinna tränga in djupare i materialet.

 
Om järnvitriol som träskydd
Kulturfärg får ofta frågor om fasadbehandling med järnvitriol. Anledningen kan vara tidskrifter som beskriver behandlingen som träskydd. Vårt svar är:
Järnvitriolbehandling är huvudsakligen att betrakta som en kosmetisk åtgärd för att snabbt få den grånad av virket som annars naturen sköter av sig själv och dessutom betydligt vackrare.
Träskyddseffekten är närmast försumbar. Behandlingen skyddar inte från solens tärande UV-ljus som bryter ner träets bindemedel ligninet.
Behandlingen skyddar inte mot vatten och givetvis inte heller mot frost som någon artikel påstod.
Man kan få missfärgning av järnvitriol på avrinningsytor av korrosiva metaller.
Att järnvitriolbehandling hyllas av några husägare beror till största delen på att deras grannar målade sina hus med täta, syntetiska färger utan oljegrundning. De husägarna fick ju byta sin panel efter bara några år medan den i princip obehandlade, järnvitriolbehandlade fasaden klarade sig bättre då denna kunde ventilera bort fukt.
Slutsats av detta är att ingen behandling eller förvisso även en järnvitriolbehandling är bättre än en helt felaktig målningsbehandling. Rätt konstruerad uppstår inte rötskador på en fasad utan färg - den grånar, eroderar sakta och omger sig med ett skikt av lösa träfibrer.
Vill man hindra UV-ljusets nedbrytande av träet måste en fasadbehandling innehålla tillräckligt med pigment som kan reflektera bort strålarna - en sorts solskyddsfaktor alltså.
Vårt förslag till de som vill ge fasaden ett utseende av silvergrått åldrat trä är en oljelasyr som samtidigt skyddar virket mot väta och solljus. Jupex 45 Lasyr, kinesisk träolja med pigmentering är vad vi rekommenderar.

 
Om lärkträ
Lärkträ framhålls ibland som ett underhållsfritt och enastående virke som inte ruttnar. Åtskilliga studier visar att lärkträ inte är mer beständigt än vanlig furu. Skillnaden mellan lärk och furu är att lärk beroende på växtförhållanden kan ha en högre andel av kärnved. Det kan man ha nytta av. Lärkens kärnved är i princip lika beständig som furans kärnved och lärkens splintved (mellan kärna och bark alltså) är jämförbar med furans splintved.
Slutsatsen blir att oavsett vi bygger verandan av lärk eller furu så ska vi eftersträva en hög andel kärnved för att få bästa livslängd.
Det motsatta gäller när virket är tryckimpregnerat. Impregneringsvätskan kan inte tränga in i kärnvirket och på en impregnerad stolpe som placeras i jord ruttnar kärnan före den impregnerade splintveden. Detta gäller vid impregnering med CCA (koppar, krom, arsenik). Den behandlingen får inte användas annat än i speciella tillämpningar under jord. Med de nyare metallfria impregneringsmedel som är mindre skadliga för miljön har effekten av behandlingen oftast kort livslängd vilket åter pekar mot fördelen med ett virke med hög andel kärnved i kombination med en vattenavvisande ytbehandling med olja.

 
Om maskingrundat panelvirke
Grymt besvikna lär de nyblivna villaägare bli som trodde att deras livs största investering - ett nybyggt trähus - var målat enligt konstens alla regler och skulle stå där utan behov av fasadrenovering under många år.
Aldrig skulle väl familjen acceptera en ny bil som bara var grundmålad med lite kulört färgstoff som nästan går att borsta av med en tandborste, men så kan det i värsta fall vara med fabriksgrundat virke. Det handlar egentligen inte alltid om grundmålat utan istället om transportskyddat virke.
Vanligtvis maskinmålas panelvirket med en alkydoljebaserad grundfärg, ibland löst i stora mängder miljöskadliga lösningsmedel och i andra fall är oljan emulgerad med vatten. Behandlingen kan av besparingsskäl i värsta fall utföras med så lite bindemedel per ytenhet att man lika gärna kunde låtit bli. Resultatet syns men gör ingen större nytta.
Dessbättre snålar nu inte alla på färgmängden men även med rätt färgmängd får man ett syntetiskt skikt med dålig inträngning i virket. Syntetiska färgprodukter åldras från insidan. Det innebär att de med tiden förlorar sin vidhäftning. Är produkten sedan en vattenemulgerad så finns en emulgatortillsatt som kan ställa till problem.
Den som är påläst vet att man målar täckande med minst tre strykningar på en fasad. Här gäller att läsa kontraktet så man inte köper ett hus som ska slutmålas inom några år på kundens bekostnad.

Vi vill framhålla att rätt utförd fabriksmålning av panelvirke med rätt färgsystem är en överlägsen metod både av kostnads-, kvalitets- och miljöskäl.
 
Kulturfärg Interiör & Fasad i Norrbotten | Fjällgatan 10 | 938 31 Arjeplog | info@kulturfarg.se
© Kulturfärg 1996-2016 Kopiering endast med tydlig källhänvisning. Uppdaterat 2016.02.02