INNEHÅLL:
Akryl-latex
Alkydoljefärg
Linoljefärg
Slamfärg
Limfärg
Emulsionsfärg
Lösningsmedel
Fyllnadsmedel
Pigment
Linolja
Oljetal
AKRYLAT, AKRYLLATEX, PVA- eller LATEX-FÄRG, populärt kallad "plastfärg"Vattenburen färg som innehåller små mängder av starka lösningsmedel och vanligtvis även konserveringsmedel,
fungicider, filmbildare, konsistensgivare, tensider, skumdämpare m.fl. tillsatser. Under senare år har man minskat mängden giftiga komponenter till förmån för miljön men med nackdelen att färgen gärna
ruttnar i förpackningen efter en tid. Går du till färgbutiken så är det den här färgtypen man helst vill sälja till dig. Färgen ger en elastisk, plastliknande och relativt tjock färgfilm som släpper
in mer vatten än den kan ventilera bort. Den har förmågan att öppna sina porer när det regnar och stänga dem när solen lyser och fungerar därför som en membranpump.
Länge ansåg färgbranschen att latexfärg kunde målas direkt på trä utan grundmålning. Efter alla rapporter om rötskador föreskriver man grundmålning med oljegrund - vanligtvis en
alkydgrund som dessvärre enbart förmår skydda virkets yta.
Akryllatexfärger passar bra för målning på t.ex. galvaniserad plåt men vi
rekommenderar den inte till träfasader utan noga övervägande av konsekvenserna, främst vad gäller renoverbarheten. Detta gäller i synnerhet kulturmiljöer. Väderbeständighet och
glans är ofta hög för akryllatexfärg av bättre kvalitet men färgen åldras istället "bakifrån" och spjälkar förr eller senare från underlaget.
Efter några ommålningar med latexfärg ökar risken att färgskikten inte vill hänga kvar och målningen blir för varje nytt skikt allt tätare varvid risken för rötskador åter ökar.
Förr eller senare blir det nödvändigt att mödosamt avlägsna alla färgskikt ned till trärent vid renoveringsarbetet.
Bilden visar detalj av totalt rötskadad fasad (mot norr) efter ca 15 år med tjockt målad latexfärg.
ALKYDFÄRG, ALKYD-OLJEFÄRG, ofta kallad "oljefärg"
En konsthartsprodukt av högt förädlad vegetabilisk eller mineralisk olja. Några fabrikat kan ha en liten inblandning linolja eller linstandolja.
Alkydfärg av god kvalitet har god glansförmåga och väderbeständighet men blir med tiden spröd och spjälkar när bindemedlet åldrats och förlorat
sin vidhäftning till underlaget. Alkydolja har en måttlig inträngningsförmåga i träets porer, bättre än akryllatex men betydligt sämre än linoljorna som
kännetecknas av extremt små molekyler.
Alkyder kräver konventionellt stora mängder miljöskadliga lösningsmedel för att bli användbara. På senare tid
emulgeras alkyden med vatten och halten lösningsmedel minskas då drastiskt. Detta bidrar till en betydligt bättre miljöanpassning men ger samtidigt ett
tekniskt sett sämre skydd för virket.
Vid renovering av alkydfärg krävs som regel en rejäl renskrapning av virket.
Bilden visar en åldrad, spröd och
tjockt målad alkydfärg målad utan föregående grundning. Färgen har förlorat sin vidhäftning och skarven i virket har tydliga rötskador.
En rätt utförd grundering hade åtminstone räddat virket.
LINOLJEFÄRG, dvs all oljefärg före 50-taletLinoljefärger målas alltid minst 3 gånger på nytt virke utomhus. Grundningen ska avpassas efter
virkets egenskaper och ge ett djupverkande skydd mot fuktupptagning samt stabilisera ytveden. Mellanstrykning har till uppgift att ge kulör och täckkraft
samtidigt som den ska ge bra fäste för nästa strykning. Den avslutande slutstrykningen utgörs av något fetare färg med oljor som har bättre väderbeständighet.
Linoljefärg ska strykas tunt, man brukar ange ett frimärkes tjocklek för varje strykning. Det innebär att en liter mellan- eller färdigstrykningsfärg som regel
ska sträckas till mellan 10 och 12 m
2.
Det åtgår således betydligt mindre linoljefärg än andra system vilket ska beaktas vid en prisjämförelse.
Linoljeärgen låter panelen andas och kan aldrig skada underlaget. Linoljefärger som utsätts för regelbunden exponering av solen mattas relativt fort och efter
ett antal år anar man ett kritskikt på den ytan. Färgen eroderar helt enkelt sakta bort och beroende av yttre omständigheter blir det förr eller senare dags att tillföra det färgskikt som försvunnit.
Underhållet kräver normalt inte skrapning utan begränsar sig till rengöring av ytan innan man stryker på ny färg.
De sidor av huset som är mindre utsatta för solen klarar sig betydligt längre. Man kan i många fall förlänga underhållsintervallet genom att stryka en
transparent olja på den mest utsatta fasadsidan.
Bilden visar byggnadsdel som troligen inte målats de senaste 50 åren men som tack vare linoljans djup-impregnerande egenskaper fortfarande ger ett skydd på
djupet medan ytan sakta byts ned av solljuset i brist på skyddande färgpigment. Inga rötskador.
SLAMFÄRG, RÖDFÄRGNING & SÅPOLJEFÄRG, ofta kallad "falufärg"En slamfärg är vanligen en emulsion där en mindre mängd olja blandats med vatten med hjälp av en emulgator, vanligen såpa.
Pigment och mjöl och ibland diverse andra substanser utgör övriga komponenter. De äldsta slamfärgsrecepten innehåller inte någon
olja och färgen hölls kvar tack vare ett grovt tillrett virke.
Slamfärg av traditionell typ som den säljs idag, t.ex Faluröd, innehåller upp till ca 8% linolja
och den ska alltid målas på ohyvlat, nytt eller tidigare slamfärgsmålat virke. Såpoljefärg, oljeslamfärg eller slamfärgstyper med
högre linoljehalt kan målas även på hyvlat virke. I dessa recept är det möjligt att använda många andra pigment än enbart det röda från gruvdriften i Falun.
Huvudsakliga beståndsdelar är vatten, pigment, mjöl, såpa, vitriol och linolja.
Målningen blir helt matt samt öppen för fukt. Det innebär att
virket kan ta upp vatten men även vädra bort det. Det huvudsakliga skyddet för virket är pigmenten som kan jämföra med en solskyddskräm. Pigmenten skyddar
virkets naturliga limämne, ligninet, från att brytas ned av solens UV ljus. Fuktförändringar i virket kan i viss mån ge upphov till sprickbildning men kan
motverkas genom att välja virke av god kvalitet. God kvalitet innebär i detta sammanhang ett tätvuxet virke med relativt stående årsringar.
Vid framtida ommålning behöver ytan oftast bara borstas ren från löst färgstoff med en grov kvast. Slamfärg är både billig, lättanvänd och lågt
miljöbelastande - dessutom mycket vacker.
Bilden visar väl exponerad slamfärg. Det mesta har eroderat bort under de kanske 20 år som gått sedan målningen.
LIMFÄRGEn traditionell färgtyp som i århundraden använts på väggar, murar och innertak. Målningen blir ej vattenfast. Ger en matt, vacker yta som reflekterar ljuset på ett unikt sätt och ger de ingående pigmenten en speciell lyskraft. Lim, vatten, pigment och krita är
ingredienserna. En styvmoderligt och försummad färgtyp med låg miljöbelastning, både billig och vacker och lätt att renovera. Limfärg kräver en del kunskap av målaren. Man gör klokt i att prova sig fram innan man ger sig på det stora salstaket. Med lite träning i att blanda till rätt limstyrka och
helst en medhjälpare tillhands kan man måla hela interiörer för närapå en struntsumma.
Bilden visar ett dekorationsmålat tak utfört i limfärg.
EMULSIONSFÄRG, TEMPERAFör att förena olja och vatten krävs en emulgator. En vanlig typ avemulsionsfärg kan bestå av vatten, pigment, linolja och
cellulosa-lim. Cellulosa-limmet är då emulgatorn. Emulsionsfärg torkar relativt snabbt men uppnår full styrka först
efter några veckor. Emulsionsfärg ger matta, limfärgsliknande ytor men blir vattenfasta. Även slamfärg kan vara en emulsion där såpan utgör emulgatorn.
Andra ämnen kan användas som emulgator. Ostämnet kasein är emulgatorn i en kasein-tempera. Ägg är emulgatorn i emulsionen ägg-oljetempera. Den enklaste
ägg-oljetemperan innehåller vatten, ägg och linolja med pigment. Ägg-oljetempera har använts i mer än tusen år till konst och snickerier.
Det finns inga belägg för att ägget i en sådan målning avger farliga ämnen eller att allergiker blir sjuka.
Den historiska användingen av ägg-oljetempera är betydligt överdriven, ägg
var i första hand människoföda. Proportionerna mellan ägg-olja-vatten avgör torktid, glansvärde och hållbarhet.
En ägg-oljetempera känns visserligen torr relativt snabbt men härdningen fortsätter under lång tid för att slutligen bli mycket stark. För att lösa en
väl härdad äggoljetempera krävs lut.
Bilden visar en slät glasfiberväv målad med emulsionsfärg.
LÖSNINGSMEDEL
I vissa oljeprodukter som alkydfärger, blanka lackfärger, träskyddsoljor etc finns ibland upp till 70-80% lösningsmedel. I senare tid är det av
miljöskäl huvudsakligen vatten som emulgerats med oljorna.
Avsikten är att påskynda torkningen och öka strykbarheten hävdar tillverkarna. Som konsumenter släpar vi hem höga halter av en miljöfördärvande
ingrediens eller kanske enbart vanligt kranvatten som bara dunstar bort.
Som affärsidé är det ju strålande att sälja billig lacknafta eller kranvatten till samma pris som färg.
Åtskilliga miljoner liter flyktiga lösningsmedel förbrukas årligen bara i vårt land.
Läs innehållsförteckningen när du köper olja till utemöblerna. Torrsubstans ska anges i %. De billiga produkterna säljs som "impregneringsolja"
men innehåller ibland så lite som 20% olja - resten är
lösningsmedel som du får betala dyrt för. De produkterna är en av de största spridarna av lösningsmedel idag. För behandling av trä utomhus med
linolja finns inget behov av lösningsmedel. Man ska ge oljan god tid att tränga in på djupet i virket och inte påskynda oxidationsprocessen.
Det bästa är att låta virket ta upp maximalt med olja under en stund och sedan i god tid innan oljan blir seg och börjar härda torkar man bort överflödet från ytan.
Enligt målerirecept från 1700-1800 talet ingår ibland "terpentin". Man avsåg då en tjock hartsprodukt av ädlare slag än lacknafta och terpentin som smältes
i het linolja. I färgrecept från 1920-talet för målning utomhus med linoljefärger ingår sällan lösningsmedel.
Vid denna tid uppfattades ett målningsarbete med lösningsmedel i färgen som undermåligt.
De produkter Kulturfärg tillhandahåller är till största delen fria från lösningsmedel. Enstaka produkter innehåller N-Paraffin som är ett relativt svagt och luktfritt lösningsmedel.
FYLLNADSMEDEL OCH KONSISTENSGIVARE
Moderna syntetiska färger har gele-artad konsistens för att inte rinna. Förtjockningsmedel är inte kvalitetshöjande utan enbart till för att underlätta arbetet för målaren.
Med fyllnadmedlen förhåller det sig lite annorlunda. De kan ha en teknisk nytta där man vill kunna slipa en mellanstrykningsfärg för högre finnish, till exempel på möbler och inredningar.
Samtidigt är de ett mycket billigt sätt att dryga ut färgen för mindre kvalitetstänkande tillverkare. Moderna syntetfärger innehåller inte de traditionella jordpigmenten utan istället
kraftfulla syntetiska färgämnen. Fyllnadsmedlen kan sägas vara bärare av låga halter av kraftfulla färgämnen. Höga halter av fyllnadmedel i kombination med låg kvalitet på färgämnet
leder till att en fasad mot solsidan snabbt tappar kulören. Snabbt blottas de bleka fyllnadmedlen och det röda huset blir smutsrosa.
Billig husfärg innebär för det mesta bara billigare råvaror där just fyllnadmedlen hör till det billigaste.
Med tanke på den stora arbetsinsats det innebär att måla ett hus är det aldrig ekonomiskt eller miljömässigt försvarbart att använda undermåliga färgprodukter där det låga
priset är satt i förhållande till kvaliteten.
Det är inget nöje att renovera en målning som till stora delar består av tjocka lager fyllnadsmedel.
PIGMENTModerna färger pigmenteras med syntetiska pigmentpastor vars ljusäkthet och hållbarhet sällan kan mäta sig med de naturliga jordfärgspigmenten.
Råvaran är ofta petroleum och framställningen lämnar stora avfallsmängder.
De naturliga jordfärgernas beständighet, ljusäkthet och låga miljöbelastning ger dem ett klart företräde.
1700-talets forskning gav oss ytterligare värdefulla pigment som används än i dag.
Gamla tiders linoljefärger innehöll blyvitt vilket bildade en stabil förening med oljans fettsyror och gav färgen mycket goda egenskaper. Idag används zinkvitt som
tillför färgen liknande egenskaper men i klart mindre omfattning.
Vid restaurering av gammal blypigmenterad målning bör man lämna kvar väl sittande färg. Den gör fortfarande nytta på fasaden.
Blykarbonat bildar nämligen en mycket stabil förening med linoljans fettsyror - blysåpa.
På senare tid uppmärksammas tilltagande problem med mögelpåväxt på relativt nymålade ytor. Det finns teorier om att zinkvitt pigment ger ett bättre skydd åt målningen
än andra pigment eller syntetiska färgämnen.
Olika pigment tillför linoljefärg varierande egenskaper. Några fördröjer oxidationsprocessen medan andra snabbar på den. Zinkvitt bör alltid ingå i någon mängd i linoljefärg.
Pigmenter har varierande täckkraft, från kraftigt täckande till svagtlaserande. De mest bestående och lägst miljöbelastande pigmenten återfinns huvudsakligen bland
jordfärgerna - umbra, ockra, terra samt olika järnoxider. Alla pigmenter i pulverform ska behandlas med respekt fram till det att de är fuktade av olja, vatten eller
annat vätande ämne pga deras innehåll av metall/kemiska föreningar.
OM LINOLJALinolja utvinns ur linfrö. Oljelin odlas i stora delar av världen och i Sverige ända upp till
Jämtland. Efter skörd, torkning och lagring pressas fröna. Den bästa kvaliteten
erhålls vid kallpressning. För att få ut mer olja ur fröet används varmpressning eller extrahering med lösningsmedel.
Oljans egenskaper och kvalitet påverkas i hög grad av framställningsmetoden. Restprodukten, oljekakan är ett högvärdigt fodermedel.
Svensk kallpressad linolja anses ha bättre egenskaper för måleriändamål än importerad beroende på sammansättningen av fettsyror.
För byggnadsmåleri används ofta en kokt och helst raffinerad olja. Många föredrar en kallpressad rå linolja till allt måleri.
Raffineringen innebär att man avlägsnar
torkfördröjande samt vattenupptagande ämnen (slemämnen). "Kokt linolja" innebär i princip att man renat oljan, ibland genom uppvärmning och/eller
filtrering och/eller tillsättning av torkmedel och därmed gjort den mer snabbtorkande. Torktillsatsen är metallsalter som i några få 1.000-delar fungerar
som katalysatorer och snabbar upp linoljans oxidationsprocess Linolja tar upp syre under torkningen och expanderar samtidigt till en större volym.
Linoljans egentliga kokpunkt är 285 grC. Vid så höga temperaturer ändras linoljans
egenskaper dramatiskt. Redan vid ca 80
0 börjar molkeylerna gå samman, man får en polymerisering (molekylerna binds samman i större
kedjor). En längre tid nära oljans kokpunkt ger ger den helt nya egenskaper. Produkten kallas lin-standolja. Sol- eller
luft-oxidering förekommer ibland för att ge liknande egenskaper. Rå kallpressad linolja har de minsta molekylerna men till linoljefärg är det andra parametrar som avgör färgens kvalitet.
En god linolja ska vara raffinerad och uppvärmd till nära kokpunkten och utomhus ska färgen ha en tillsats av zinkoxid för att bilda
en kemiskt stark och vattenavvisande färgfilm. Rå linolja nämns i några äldre recept som tillsats, ca 5%, till slutstrykning av utomhusfärg.
Vid val av linolja bör man eftersträva en renad produkt med ljushet och god lukt. En mörk, ogenomskinlig och illaluktande linolja med bottensats tyder inte på bra kvalitet.
OLJETAL
Pigmenten har olika oljetal. Den mängd olja som behövs för att få pastakonsistens tillsammans med ett pigment avgör oljetalet.
Oljetalet 15 anger då att det behövs 15 gram olja till 100 gram pigment.
Pigmenten har olika blandbarhet som beskrivs med bokstäver, O = olja, V = vatten, K = kalk, C = cement samt (KC) = kalk och cement som inte utsätts för fukt.
PIGMENT Oljetal/Vol.vikt kg/L
Titandioxid RKB-2 OVKC 20 0,8
Zinkvitt G.S. OV 13 0,6
Caput Mortum 51 OV 9 1,1
Cinnoberrött 73 OV 9 1,4
Engelskt rött 48 OVKC 16 0,9
Signalrött 74 OV 9 1,5
Järnoxidrött 120 OVKC 28 0.9
Bensvart 98 OV(KC)20 0,7
Kimrök OV 25 0,4
Järnoxidsvart 318 OVKC 21 0,9
Umbra Grå 36 OVKC 16 0.9
Terra Bränd 44 OVKC 30 0,7
Terra Obränd 46 OVKC 30 0,7
Umbra Bränd 100 OVKC 30 0,6
Umbra Brun 103 OVKC 30 0,7
Järnoxidbrun 686 OVKC 22 0,7
Umbra Grön 30 OVKC 24 1,1
Kromoxidgrön 83 OVKC 11 0,8
Grön Jord 40 OV(KC)15 0,9
Guldocker 94 OVKC 20 0,6
Gul-/Ljusockra OVKC 20 0,8
Kalkgult 70 OV 12 1,3
Järnoxidgult 920 OVKC 60 0,4
Dalablått 86 OV 9 1,4
Koboltblått 28 OVKC 28 0,6
Ultramarin 89 OV(KC)40 0,6
VARUKORG | KASSA